En episk roadtrip - del 1

 
Kl 06.45 i lördags morse ringde våra väckarklockor. Kvällen innan hade jag tagit mig ut till Maria för att vi så tidigt som möjligt skulle kunna åka iväg på vår andra roadtrip! Den första gick som bekant till Brighton men den här gången styrde vi Twingon åt väst istället för syd. Till att börja med hade vi endast en plats att besöka men det slutade med ett väldigt spontant äventyr... 
 
 
Först upp blev att vakna med frukost från Tesco (man måste självklart ha snacks när man ska åka bil i mer än en timma, därav Maltesers hehe) innan vi brummade ut på de engelska vägarna! Det är hur mysigt som helst att bila i England, man ser så otroligt mycket. Vi åkte igenom små, pittoreska byar (a'la Morden i Midsummer) och körde sedan på motorväg längst fält och skogspartier.  
 
 
Här ser du vårt mål! Stonehenge. Oj, vad man har hört talas om den här stensamlingen. När man säger just "stensamling" så kanske det inte låter vidare häftigt men det var otroligt mäktigt. Varför fraktade dem dessa stenar från Wales hela vägen till just det här fältet? Varför inte bara sätta upp dem i Wales? Och (den mest ställda frågan under dagen) hur sjutton fick de upp bumlingarna ovanpå de andra stenarna?! Efter att ha kört en omväg på vägen dit (motorvägen var avstängd sista biten) kunde vi till slut svänga in på vägen som tog oss rätt förbi Stonehenge och, övertaggade som vi var, började vi genast peka och ropa "där är stenarna!"
 
 
Till slut kom vi fram! En och en halv timma för tidigt, haha. Efter att ha suttit i bilen ett tag och ätit vårt godis och tagit en kaffe (för Maria's del) gick vi och hämtade våra biljetter. Sedan började utforskningen. Första stoppet var dessa hus, som det tros att de som fraktade stenarna till Stonehenge bodde i medan de arbetade med uppsättningen. Lerväggar och stråtak med ett enda rum i mitten samt en eldstad, en hylla med några egengjorda skålar och sängar som bestod av en väv och ihopsatta pinnar.
 
Foto: Maria
Vi försökte oss på att dra en stenbumling i samma storlek/vikt som de vi senare såg ute på fältet... Vi fick reda på att det skulle krävas 100 av oss båda för att kunna rubba den. Foto: Maria
Foto: Maria
Foto: Maria
Foto: En hjälpsam vakt
 
Det var riktigt häftigt att faktiskt se Stonehenge med egna ögon. Att få se de som man bara sett på bild förr och som man läst om i skolan. Det är sådant här man vill göra som au pair: utforska, se nya platser och få upplevelser för livet. Man fick åka med små bussar till/från Stonehenge eftersom de byggt parkeringsplatsen och ingången längre bort och när vi kom tillbaka till start hade det bara gått drygt en timma sedan vi gick in...
 
 
... Så vi åkte ut på nya äventyr! Fortsättning följer.

Kommentera här: