Med storstaden i vår hand

 
I lördags hade mina fransk-svenska gäster och jag den längsta dagen tillsammans (eftersom de åkte hem söndag eftermiddag). Vi var ute och vandrade runt på London's gator från tidig morgon till sen kväll och vi ville göra och se så mycket som det bara gick. Vi hann med det mesta som kan finnas på en bucketlist vid ett besök till England's huvudstad - allt från Big Ben till Piccadily Circus och de röda telefonboxarna. Vi började dock med en rejäl engelsk frukost (man blir mätt i minst fem timmar av all den maten) på Bill's innan vi gav oss ut på äventyr!
 
 
Vårt första stopp: London Eye. Istället för att bara stå nere på marken och glo upp på de små korgarna som tar sig runt hjulet sakta men säkert slutade det med att vi själva stod inne i en av burarna! Diana som är höjdrädd klarade det med bravur och vi stirrade oss blinda på den vackra utsikten. Kamerorna hade många järn i elden under de femton minuter då vi åkte runt hjulet. 
 
Den här staden slutar aldrig slå mig med häpnad...
 
Bild: Viktoria
 
Efter vår tur i London Eye som flög förbi snabbare än vi trott gick vi vidare mot parlamentshuset och Big Ben som vi redan tagit ett flertal bilder på. Det spelar ingen roll hur många gånger man ser den, den här klockan får en alltid att tappa hakan. Viktoria inspekterade glatt alla gulddetaljer medan vi lyssnade till gong-et när klockan slog 1.
 
Bild: Viktoria
Filurerna som satte sprätt på London!
 
 
Efter Big Ben, Downing Street, klappande på hästar och Trafalgar Square svängde vi in på The Mall och vandrade ner till Buckingham Palace där vi spenderade några minuter i solen sittandes på kanten av fontänen. Det bjöds på fantastiskt väder under hela helgen vilket gillades stort!
 
 
Vi avsluta vår fullspäckade och fantastiska dag med Victoria's Secret, en promenad ner till Picadilly och sedan ett besök på en av mina favoritpubar i närheten av Leicester Square där det dracks vin, pratades och skrattades tills sista tunnelbanetåget närmade sig och vi drog oss hemåt. 
 
 

Barnpassningstimmar

Hur stolt blir man inte när G's favoritgrej från ens rum är Gryffindor-halsduken?!
 
Det har ramlat in några frågor sedan jul (förlåt för att jag varit så seg på att svara på dem!!) om det här med barnpassningstimmar och hur noga det är att man måste ha exakt 200 timmar innan avresa (det här ingår i ansökan hos STS). Jag hade totalt 220 timmar om jag inte minns fel. 
 
Eftersom den familjen/dagiset/osv du har passat barn åt på hemmaplan ska undeteckna att du har jobbat si och så många timmar hos dem kan jag tänkte mig att STS är ganska petiga med att man ska ha minst 200 timmar, inte minst för att de garanterar sina värdfamiljer att au pairerna hos dem har minst 200 timmars erfarenhet. Du måste dock inte ha 200 timmar på ett ställe, du kanske jobbat 100 timmar hos en familj längs din gata där hemma och 100 hos en annan? Innan jag åkte till London hade jag varit barnvakt i två år vilket gjorde att jag samlat på mig de timmarna som behövdes.
 
När jag ansökte för nästan ett år sedan så var det endast för barnpassning utanför familjen som gällde, alltså inte syskon, kusiner etc. Om du har passat dina syskon eller nära släktning kan du absolut använde den här erfarenheten i ansökningen men det räknas inte inom den här 200-timmarsgränsen. Det är ganska logiskt eftersom man har en helt annan relation till sina syskon/familjemedlemmars barn än dina grannars barn eller liknande och det kommer bli liknande när du kommer till din värdfamilj. Du kommer inte hamna i en familj som du känt hela ditt liv och som känner dig; du kommer praktiskt taget hoppa in i en familj som du pratat med kanske 3-4 gånger och sedan ta hand om deras barn, komma in i deras rutiner och lära dig hur de fungerar som familj. 
 
Jag är dock inget proffs på hur STS tänker när det gäller barnpassningstimmarna så jag tipsar er som har liknande frågor att rikta er till dem personligen. 
 

Semlor finns att hitta på sidogatorna

 
Men ser man på! Semlor går att finna även i London. Med fettisdagen som tickar närmare och närmare var det dags för en hederlig semla (som Linnéa och Ellinor drömt och pratat om hur länge som helst). Fem goa tjejer och ett värdbarn mötte jag upp i Covent Garden för att promenera den korta biten till "Bageriet - The Swedish Bakery". Var det himmelriket eller var det himmelriket?!
 
 
Kakor. Bullar. Prinsesstårtor (!). Semlor. Kolakakor. Chokladbollar. Kringlor. Nämn ett bakverk som finns på det klassiska svenska caféet och du har det här, i detta lilla men så mysiga bageri. Semlorna var gudomliga, allt svenskt blir så mycket godare när man inte befinner sig på hemmaplan. Även engelsmän droppade in flera gånger för att köpa olika bakverk under timmen vi spenderade på "Bageriet". 
 
Josefine, Moa, Linnéa, Josefine och Ellinor.
 
Glada, nöjda men lite besvikna över att semlorna tog slut så snabbt begav vi oss på jakt efter ett annat ställe att slå oss ned på. Ett kallt/ruggigt/regnigt London är inte roligt att utforska promenerandes så vi hamnade på Nero och åt soppa till lunch. Mat är livet, livet är mat.