All the love

Photo from Lisa's blog
 
Last year I was fortunate enough to meet a girl called Emma. She in turn met up with Lisa, who held on to Johanna. After a while we all got together and something brilliant happened. We were our crazy selves, we went bananas and we made cinnamon buns with tons of salt in it, haha. But more importantly, we became friends. Today, they are some of my very, very closest friends. This year in London would not have been the same without you guys. 
 
The bittersweet thing about all this - being an au pair and finding such lovely friends - is that eventually it ends. Eventually we have to go our seperate ways. Three of us live in Sweden, one in Germany. Our beloved Johanna's year was over last week and we spent our last day together at Starbucks, crying for two hours straight, haha. The moment Johanna and Lisa walked through the door and saw Emma and me, it was like a waterfall that never stopped. We laughed through the tears and talked about this adventure we've had together. 
 
Johanna, don't ever stop making all the people around you feel like they have just won the lottery or gotten their best present ever - because that's what you do to people, just by being you. Now, I could write some of the swedish words we've taught you but since most of the people who reads this are swedish... maybe I shouldn't! 
 
Three of us are still here but within three weeks, we will all be home. Emma, Johanna and Lisa, I feel so honoured to have met you and to call you such dear friends. I will miss you loads. Until we meet again (which we will) - SKÅL FÖR BÖVELEN! I look forward to all our laughs in the future.

Intervju med en framtida värdfamilj

Hej! Jag ska börja prata med familjer snart, och jag undrar lite över hur man ska bemöta dem? På vilket sätt bör man inleda pratstunden? Bör man se det hela som en strikt intervju eller mer som ett vänskapligt samtal där man talar om väder och vind? 

Hallå hallå! Vilken bra fråga du ställer. Det här med hur man ska bemöta en (förhoppningsvis) blivande värdfamilj kan vara knepigt. Samtidigt som du vill bli vän med värdfamiljen och känna att du blir en del av deras familj är du trots allt en anställd som ska ha tydliga mål och linjer för hur det kommer funka.
 
Jag skulle säga att en blandning mellan ett vänskapligt samtal och "strikt intervju" är det bästa att satsa på! Se till att lära känna familjen så mycket som möjligt på ett vänskapligt plan, fråga dem om deras intressen, hur barnen är och vad de gillar/inte gillar och vad de tycker om att göra tillsammans som familj. Prata på om väder och vind! Glöm dock inte bort även den mer "arbetsinriktigade" delen av intervjun; vad kommer du tjäna? Hur kommer rutinerna se ut? Arbetstider? Lediga helger? 
 
Slutligen, allt som du funderar på eller som du tvekar om, vad det än gäller, fråga alltid! Du vill inte prata med en familj, hoppa över att ställa en fråga du gått och gnagt på länge, för att sedan bli deras au pair och det inte alls blir som du tänkt. 
 
Lycka till i din jakt på värdfamlij!! 

West End Live - Dag Två

 
Dag två av West End Live öppnades dörrarna inte förrän vid lunchtid. Efter en välbehövlig sovmorgon efter midsommarfirandet möttes Frida och jag upp vid Waterloo kl 11. Vi var på jakt efter biljetter till Jurassic World på IMAX Waterloo men eftersom det även var fars dag här i England just denna söndagen var det förstås slutsålt.. Istället travade vi upp till Leicester Square och hittade biljetter till en eftermiddagsvisning!! Yes!
 
Efter en kort promenad ner till Trafalgar såg vi att kön ringlade runt torget precis som igår men den här gången fortsatte den... Och den fortsatte... Och fortsatte... Och fortsatte... Det var nästan löjligt hur lång den var, haha! Vi fick nästan gå runt hela Trafalgar innan vi hittade slutet på kön! Dock hade dörrarna öppnats redan så kön rörde sig framåt. Till slut gick det fortare att komma in i festivalområdet än det tog att hitta slutet av kön.
 
 
Det kändes som att det var mer folk den här dagen men så var ju vädret nästan oförskämt bra. Johanna kom och gjorde oss sällskap efter ett tag och vi spenderade en dag tillsammans med teatergrupper som Bacharach Reimagined, Lejonkungen, Matilda, The Commitments, Stomp, Billy Elliot och Thriller.
 
 
När Thriller klev in på scenen blev det nästan konsertkänsla på festivalområdet. Händer vajade i luften, det dansades, klappades händer och sjöngs i mängder. Publiken älskade det och vi blev bjudna på 4-5 nummer! De hade verkligen valt ut bra musikalartister att ta sig an rollen som Michael Jackson, det var likt både utséendemässigt och sångmässigt. 
 
 
Efter West End Live gick vi till Pret, köpte oss kalla drycker att kyla ner oss med i värmen och tog oss till St James's Park där vi slog oss ner i gräset och tittade på folk, drog i oss D-vitaminer och snattrade på som alltid. Efter ett tag kom vi på vilka vi var som faktiskt satt där i gräset... Alla tre kommer nämligen från samma stad! Västkustbrudarna for the win! Så glad att jag har dessa två 
 
Vi befinner oss ju faktiskt i London och här händer det grejer även på dagar man tror kommer bli "lugna". När vi sitter där i gräset hör vi hästhovar och vi for upp. Dessa hästar och vagnar kommer då travandes längs The Mall. Inga kungligheter denna gången men vi bjöds på häftiga kostymer! 
 
Efter middag på Garfunkel's alla tre med klassikern Fish&Chips gick Frida och jag till Empire och såg Jurassic World. VILKEN FILM!! Det här är lätt åtets film (eller i alla fall en väldigt stark kandidat), Steven Spielburg är ett geni. Spänningen låg som ett täcke över hela biosalongen och vi gick därifrån babblandes om dinosaurier och vilka små hintar man kunde hitta till de tidigare filmerna.
 
Foto: Frida
Denna söndag - som även var min 1-årsdag i London!! - avslutades på en av de många broarna över Themsen med en nedgående sol i ögonvrån.