Tredje gången gillt
NEDRÄKNINGEN VAR KLAR! Åh, som jag har väntat. För två månader sedan satt jag hemma i mitt rum och velade fram och tillbaka. Ska jag, ska jag inte? Till slut blev det: jag ska! Jag ska boka biljetter till Les Miserables om två månader på första raden. I lördags, efter Matildas avskedspicknick gick Alva, Frida, Maria och jag upp till Queen's Theatre och jag var så övertaggad. Alva, Frida och Maria hade inte köpt biljett innan utan gick direkt till box office en timme innan showen började där de fick billiga biljetter och de gjorde mig sedan sällskap inne i teatern. Tredje gången gillt!
Foto: Alva
Förra säsongen var en svensk, Anton Zetterholm, med i Les Mis-gänget. Han är verkligen duktig och jag var lite ledsen över att jag missat honom. När vi sitter på Costa i väntan på att musikalen skulle börja går jag in på en tumblr-sida om Les Mis (nördvarning?) för att se om någon av skådespelarna är sjuka. Det visade sig att Carrie Hope Fletcher som spelar Eponine var sjuk för dagen... Lite besviken MEN det visade sig också att Anton Zetterholm skulle komma tillbaka endast för lördagens två föreställningar och hoppa i Enjolras skor. Om jag inte var övertaggad innan så var jag sannerligen det nu. Vad är oddsen att Zetterholm skulle stå på scen just den här föreställningen, som varit bokad i två månader?!
Såhär bra såg jag... Det här är scenen, fick inte med hela med kameran från min plats, haha.
En bit av den vackra teatern. Uppe på översta balkongen kan du se Maria och Frida!
Vad ska jag säga om föreställningen... Det finns inga ord. Den är helt makalös och musikalartisterna på scenen är de bästa jag någonsin sett. I början var jag lite skeptisk till att sitta längst fram men efter första numret var jag som uppäten av allt. Man kunde se ansiktsuttrycken så fantastiskt bra och man blev så mycket mer berörd. När skådespelarna sedan tackade för sig efter föreställningen kunde jag praktiskt tagit ha sträckt ut handen och skakat deras händer... Det var en helt sjuk upplevelse som jag aldrig kommer glömma.
Alva, Frida och Maria var även dem helt saliga (vet inte hur många gånger vi sa: "Vilka röster de har!!"), delad glädje är dubbel glädje. Klockan var knappt 10.30 när vi kom ut från teatern och vi gick till tuben ivrigt pratandes om Les Mis. Är så glad att jag fick dela teaterkvällen med dessa tre härliga vänner!