Such a wicked night
För en vecka sedan hade vi långhelg här i London men den sista helgdagen - måndagen, även kallad Bank Holiday - smet iväg och försvann ur bloggvärlden (med andra ord: jag glömde blogga om den). Den var dock alltför bra att hoppa över.
Jag tog en lång sovmorgon och framåt eftermiddagen mötte jag upp två av mina mongos, Lisa och Johanna, i Battersea Park (en väldigt fin park som jag inte besökt än). Vi satt och åt lite picknickmat, pratade i mängder, kollade hur det går i universitetssökandet och gjorde akrobatik. Eller ja, Johanna och Lisa stod på huvudet, gick ner i brygga och hjulade medan jag mest tog kort. Jag kan hjula i uppförsbacke men inte när det är plant, haha!
Vid fyra tog jag mig till Covent Garden där jag mötte upp Johanna, Frida samt Sanna och Jessica (två kompisar på besök från Sverige) på GBK innan Johanna och jag gick ner till Leicester Square. Vi ville se om det fanns någon musikal på måndagens schema som kunde hittas för en lättare summa. Till slut gick vi därifrån med biljetter till WICKED, för £26. Heja oss! Eftersom vi hade en del timmar att döda innan musikalen började tog vi en promenad längs The Mall bort till Buckingham Palace där vi kunde gå mitt på gatan eftersom den var avstängd. Flaggor vajade längst gatusidorna för att fira nya sessan, Charlotte!
Kl 19.00 befann vi oss på plats utanför Apollo Theatre. Dörrarna öppnades och vi gick in i den gröna foajén. Hela teatern gick i det grönas tecken eftersom The Wicked Witch, en av huvudpersonerna, är grön. WICKED berättar historien innan Trollkarlen Från Oz och även om jag inte sett filmen innan så har man såklart hört historien om Dorothy. Under musikalens gång gapade man så mycket att munnen nådde knäna när man fick reda på bakgrundshistorien till karaktärerna. Johanna, som är världens största Oz-fan, var i sjunde himlen. Emma Hatton, som spelade The Wicked Witch, gav ett av de mest fantastiska framförande jag någonsin sett/hört. Man glömde vart man befann sig när hon tog de sista tonerna till "The Wizard and I" samt "Defying Gravity". Magiskt så man bara går av. Det här var den första musikalen som var riktigt, riktigt nära på att nå upp i samma nivå som Les Miserables.
Efter att ha spenderat 2.45 timmar i teatern gick vi därifrån, glada och mer än nöjda. Bra platser fick vi också, även om jag satt precis bakom en barr så jag fick luta mig framåt under hela föreställningen för att se hundra procent av scenen. Vi såg allt väldigt bra ändå och eftersom vi båda är mycket, mycket stora beundrade av musikaler var det riktigt roligt att dela glädjen med härliga Johanna! Delad glädje är dubbel glädje.