I torsdags slutade jag redan vid tre på eftermiddagen och bestämde mig för att spendera några timmar i den närliggande parken. Med hörlurar, filt, bok, Wordsearch, penna och sked (haha) i väskan travade jag till Tesco och köpte Frozen Yoghurt att njuta av i sommarvärmen (därav skeden!). Vi har verkligen haft tur med vädret här det senaste, över +22 flera dagar i sträck.

 

Medan jag låg där i gräset och tittade upp på solen som sneglade fram igenom löven i trädet ovanför började tankarna flyga iväg, som de så ofta gör. Den här gången hoppade jag tillbaka 356 dagar, till min första månad här i London. Så mycket har förändrats, det Londonlivet man trodde man skulle få fick man inte alls. Man fick något mycket bättre.

 

Att jobba som au pair är inget nytt längre. Jag tänker inte längre igenom barnens rutiner, det har blivit mina rutiner. Jag går inte och gnager på om jag har gjort alla sysslor (som städning, tvätt och strykning), det går på automatik. Allt går på automatik, helt utan att jag egentligen märkt det! Helt plötsligt blev det här livet vardag.

 

Att bo i London slutar dock aldrig att fascinera mig. Varje helg känns som den första helgen  - med den pirrande känslan av att utforska något nytt - förutom att man nu inte går vilse på tunnelbanan, man vet hur bussarna funkar och att man måste vinka in dem för att de ska stanna och man behöver inte använda sig av GoogleMaps för nu vet man vilka gator man ska gå på. 

 

En tanke som slog ner i hjärnan och inte ville dra sig tillbaka är något jag tänkte för mig själv i juni förra året, när jag satt på bussen mot tågstationen: "Nästa gång löven kommer tillbaka och blir gröna är det dags för hemfärd". Gud, vad långt framåt i tiden det kändes. HA, känn på den, Malin! Långt framåt? Tror inte det, de här tolv månaderna har rusat fram fortare än jag någonsin kunde tänka mig. 

 

Snart är au pair-året över och det känns både bra och dåligt. Jag blir inte längre chockad över att folk planerar att åka hem/börjar packa/bokar enkla flylgbiljetter från London, det är något vi alla kommer göra. Snart är det dags, men inte riktigt än! Det här äventyret får hålla på i en månad till.