Varför inte börja med en brunch?

 

I söndags mötte jag upp Maja och Frida för att äta brunch/frukost på La Pain i Covent Garden. Vi har inte varit där på väldigt länge, inte som innan då vi var där 1-2 gånger i veckan... Umgås med dessa två härliga brudar har jag inte gjort på länge heller och vi skrattade till magarna krampade ett flertal gånger. Vi kom alla hit ungefär samtidigt men det känns som att vi har känt varandra mycket längre än tio månader.

 
Efter vår lika goda brunch som alltid på La Pain gick vi ut i det smått gråmulna vädret och bestämde oss för att ta oss till St James's Park. Vi upptäckte dock snart att London Marathon tog upp stora delar av centrala London, framförallt runt den rutten vi planerat att gå. Vi styrde undan en bit och bestämde oss för att gå ner till The Horse Guards längre ner på Downing Street. 
 
 
Det finns en liten tunnel genom The Horse Guards som vi gick igenom med tanken att vi skulle komma ut på en närapå tom grusplan. Men nej, vi möttes av människor. Massor av människor. Det visade sig att London Marathon hade sitt center precis där vi kom ut, haha. Vi gick runt ett tag och hittade snart vägen till själva joggingrutten där det sprang förbi maratondeltagare i alla åldrar.
 
 
Vi blev otroligt imponerade av dessa uthålliga människor! De hade sprungit i strax över fyra timmar när vi kom fram och vissa av dem såg inte ens ut att tycka det var jobbigt. Man kände sig så fruktansvärt lat när man stod där, precis efter att ha ätit en mäktig brunch, och se folk springa som om deras liv hängde på det. Mållinjen var dock inte långt borta!
 
Jag var tvungen att ställa mig utanför Buckingham Palace och vifta lite med flaggorna vi fått tag på vid Trafalgar Square. Foto: Frida
Foto: Frida
 
Vi försökte ta oss enda fram till mållinjen och se när folk sprang över den lilla linjen som betyder så mycket men vi gick över på fel sida och kunde inte komma till målområdet... Istället tog vi sidogator tillbaka in mot Piccadilly och gick på flera gator som vi aldrig gått på innan. Det finns så mycket att se i den här staden och man kommer aldrig kunna se allt, vilket är en av anledningarna till att jag älskar London.
 
 
Senare på kvällen tog jag tuben ner till Waterloo och mötte upp Frida, Johanna och Jossan. Frida och jag skulle (äntligen!) se nya Avengers-filmen men det var slutsålt på IMAX Waterloo... Jossan och Johanna gjorde oss sällskap till Leicester Square där vi istället fick biljetter på Vue. Filmen var så, så, så bra. Både Frida och jag är stora Marvel-fan och vi satt som på nålar genom de två timmarna som filmen visades. En toppenlördag!
 

Kommentera här: