Välkommen till packkaoset! Det var flyttkaos för några månader sedan men numera är mitt rum ett bombnedslag på grund av packning. Allt ska hittas en plats, packas ner och rullas ihop. För att få ner så mycket som möjligt rullar jag alla klädesplagg men det är på bristningsgränsen ändå... Hur kan man samla på sig så mycket grejer på ett år?! Lösningen blir att slänga en del plagg som jag inte kommer använda eller som är utslitna. 

 

Det är lite svårt att försöka förklara vad som går runt i huvudet just nu. Det är en salig blandning mellan "dags att packa inför semester!" (det är så det känns) och "nej, nu är det permanent flytt som gäller". Kort sagt så är det ungefär samma tankegångar som den dagen man kom hit för ett år och tre veckor sedan men den här gången vet man vad som väntar när man kommer till slutdestinationen.

 

Det kommer bli tungt att säga hejdå till min fina värdfamilj. Barnen ger kramar stup i kvarten för att de vet att de snart inte kan göra det längre och hjärtat brister lite varenda gång. Att säga hejdå till vännerna kommer likaså bli ledsamt men de flesta bor inte långt ifrån Sveries västkust (eller BÄSTKUST, Alva!) - jag har inga tvivel på att vi allihop kommer ses igen!

 

Min London-bubbla har inte spruckit än men jag räknar med att verkligheten kommer krascha ner över huvudet på mig om några dagar. Till dess ska det njutas av de sista timmarna på plats, på måndag vid lunchtid bär det av härifrån.