Nu känns det lite konstigt att skriva om snö när solen skiner in genom fönstret, fåglarna kvittrar och det känns som att vårvärmen är på G... För några dagar sedan såg det dock inte likadant ut. Jag vaknade en morgon och drog upp rullgardinen för att mötas av ett ganska tjock snölager som låg över marken så långt jag kunde se. Den första tanken var: "NEJ". Snö är inte min favoritväderlek, haha. Den andra tanken var: "Barnen kommer tycka det här är så fruktansvärt kul!" Och som man kan tro så flög M in i sitt rum där jag höll på att plocka undan leksaker innan skolan med ett tjut. "Malin, Malin, Malin! Det snöar!" Där var reaktionen jag väntat på! Innan frukost fick vi alltså öppna dörren och titta/känna på snön och jag förklarade för henne att i Sverige ser det ut så här större delen av vintern. "Gör ni snögubbar då?" var första frågan.

 

M åkte iväg till skolan inte långt efteråt och "snön lyckades hålla sig kvar under hela första rasten!", fick jag reda på när hon kom hem senare på eftermiddagen. Det roligaste var dock när jag tog ut G, 1 år, på bakgården. Hon hade aldrig sett snö innan. Hon blev inte lika förvånad som jag trodde men hon stampade lite förvånat i marken och "klappade" på snön som för att säga: "Vad är det här...?" Det som var mest intressant var dock leksakerna i trädgården, haha. 

 

Snön försvann väldigt snabbt och redan någon timma senare var det slask som gällde. Bara någon dag senare var marken lika torr som vanligt och nu börjar vårkänslorna krypa fram. Välkommen till England.