It is London after all
Igår åkte jag in till centrala London för första gången i år. På Waterloo station mötte jag upp Synne från Norge som också är au pair i London! Vi har mailat fram och tillbaka i någon månad och nu träffades vi för första gången. Vi hade en väldigt rolig eftermiddag när vi tog oss runt i storstaden i sju (!) timmar.
Det är väldigt lätt att ta sig runt i London, antingen med buss, overground, tube. Det kan ta ett tag med bussen med tanke på att trafiken är smått galen men har man inget emot att åka dubbeldäckare så varför inte?!
Duvorna kan vara (läs: är) väldigt närgångna, när vi satt och åt lunch på McDonalds mittemot Big Ben flög de ovanför våra huvuden eller precis bakom ryggstöden och rufsade om oss rejält! Nog för att jag inte har något emot fåglar, men ibland var de lite för nära.
Foto: Synne
Efter London Eye och Big Ben bestämde vi oss för att (ja, bror, det stämmer!) ta oss till Baker Street. Alla Sherlock Holmes-fans borde veta vad som finns där...
Åh, om man ändå kunde köpa allt där inne... Speciellt böckerna i Sherlock Holmes-serien som fanns att köpa både separat och i stora volymer. Nyckelringar, käppar, filmer, böcker, vykort, hattar, pennor och pipor var bara några av alla grejer som fanns att hitta där inne. Självklart satt även BBC's Sherlock med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman i huvudrollerna på väggen.
Glasspaus i Hyde Park!
Vi avslutade dagen med att vandra runt på Oxford Street och gå in i butiker. Primark är definitvt ett ställe jag ska besöka igen, men kanske inte just den på Oxford Street... Det var så mycket folk, intryck och ljud/odjur att man efter två minuter hade huvudvärk. Vi tog skydd inne på Starbucks, vilket var ett bra val. Det var först då vi insåg att fötterna värkte. Men vad gör det när man har spenderat sju av dagens timmar i världens bästa London?
skriven
HHHHNNNNGGGGGGGGG, BAKER STREET! <3