Det där med hemlängtan är en klurig sak. Vissa känner av det väldigt väl medan andra inte har någon hemlängtan alls. Det är en personlig sak så det är lite svårt att sätta fingret på om man kommer ha hemlängtan eller inte.

 

 

Jag kommer ihåg en tanke som flög genom hjärnan under första dagen här. Det slog mig helt plötsligt att nej, jag klarar inte det här. Jag vill åka hem. Hem till vänner, familj, trygghet och "det gamla vanliga" livet. Jag vill inte sitta här i ett främmande hus, det var så det kändes - kommer det här någonsin att bli hemma? Lösningen på det här är: tid. Du måste ge det tid. Det kan vara jobbigt, det kan vara slitsamt men tricket är att ge det tid. Kämpa dig igenom det. Träffa nytt folk, skapa kontakter där du är för att känna att du har något stöd att luta dig mot. Passa på att lära känna barnet/barnen du tar hand om och värdfamiljen, de underlättar något otroligt! Bara genom att veta vart alla tallrikar, bestick och glas skulle hålla till i köket fick mig att må bättre, haha. Stäng inte in dig på rummet under dagarna, ge dig ut och upplev. Lär känna området, orientera dig så att du hittar och känner dig säker. Istället för att ha trygghet från början får du skapa trygghet. Det är inte lätt och det tar tid men det går! Vissa tycker att det är jobbigt att prata med familjen och vännerna där hemma men jag tyckte faktiskt tvärt om! Det var bara härligt att prata med dem om deras vardag och hur de mår. Du får helt enkelt känna efter vad som fungerar bäst för dig.

 

De här tankarna som flög runt i huvudet om att jag ville åka hem försvann lika snabbt som de kom dit och ersattes istället med "Du är i England. Du ska bo här. Det här är så HÄFTIGT!!!" (med många fler utropstecken). Man lär sig något så otroligt mycket och min värdfamilj var så hjälpsamma och förstående att det inte tog många dagar innan jag började känna mig mer och mer hemma. Det var rädslan som pratade i början. Nu har jag varit här i lite mer än en månad och istället för "Jag vill åka hem" tänker jag "Jag vill aldrig åka hem". Jag älskar det här stället, jag känner mig hemma här och har träffat flera härliga au pair-tjejer som hänger med på alla galna äventyr. Ge det tid, fokusera på andra saker och SLÄPP UT ALLT. Behöver du gråta, gör det - behöver du skrika, gör det - behöver du slå sönder en papplåda, gör det - behöver du jogga eller boxas på gymmet, gör det. Få bara ut all hemlängtan och släpp in andra positiva tankar istället.